Kollaps – Livet vid civilisationens slut

Jag har tidigare skrivit om David Jonstad så jag hoppar över presentationen av honom. Istället går jag direkt till att presentera hans senaste bok. Kollaps – Livet vid civilisationens slut;

Att civilisationer kommer och går är knappast ett kontroversiellt påstående. Romarriket och Mayaimperiet är populära historiska exempel. Men att vår egen industriella civilisation har ett bäst-före-datum är svårare att acceptera. Likväl genomsyras Kollaps av detta faktum. Genom att titta på såväl nutid som historia försöker David Jonstad ge en bild av vad som får en civilisation på fall. En av de mer huvudsakliga orsakerna tycks vara komplexitet. Ju större komplexitet, desto större risk för kollaps.

Tre grundpelare bär upp den industriella civilisationen: Energi, Ekologi och Ekonomi. Det är storheter som kännetecknas av stor komplexitet och som dessutom är tätt sammanbundna med varandra. När den billiga fossila energin som hållit igång systemet börjar sina, när den ekonomiska tillväxten inte längre ångar på och när klimatet hettas upp är resultatet en kollapsartad krutdurk.

Det är skrämmande: Vi måste anpassa oss till en värld utan överskott på billig energi, med lägre levnadsstandard och hårdnad konkurrens om resurserna. Men också hoppfullt: Människan är anpassningsbar och har genom historien visat upp en enastående förmåga att genom samarbete, kreativitet och solidaritet skapa goda liv även i svåra tider.

Jag tycker den här boken är riktigt bra och den ger på ett lättfattligt sätt en översiktsbild över många av de problem vi står inför idag. Väl värd att läsa för alla som hyser den minsta oro inför vår civilisation och vart vi är på väg. De senaste åren har ju tecknen på en förestående kollaps blivit allt tydligare med ekonomiska krascher och här i Sverige ett kraftigt försämrat välfärdssystem. Jag tror att många har känslan av att vi har nått vägs ände. Att vi inte kan fortsätta så som vi gör. För er som tycker jag yrar är följande stycke ur bokens förord belysande;

Sådan är kollapsen, svårfångad, eftersom den inte består av någon plötsligt uppblossande händelse. Du vaknar inte en morgon och får höra Ekot meddela att >Nu är kollapsen här!<. Snarare är det en krypande process som blir kännbar för ett land, en stad, ett hushåll i taget, om kollapsen ens då fångas in i våra medvetanden. Vi har en förunderlig förmåga att anpassa oss till nya situationer utan att knappt märka det själva. Rätt som det är står vi där och ser det som rätt naturligt att fisken i Östersjön inte längre bör ätas för att den är fylld med så mycket gifter, att en svensk sommar är lika med torka och skyfall om vartannat. Eller att reallönerna är sjunkande.

Viktigt att poängtera är att den här boken inte är en domedagsprofetia full av hemska framtida scenarion. Den här boken handlar om vad vi kan göra för att förbereda oss på att leva vidare med mindre resurser till hands. Efter att ha läst boken känner jag mig snarare upplyft än nerslagen men det beror förstås på hur stor förkunskap man har om vår tids stora problem. Mina förkunskaper är stora, om dina är små kanske du blir lite förskräckt på tanken om att behöva odla din egen mat och bygga ditt eget hus men då ska du veta att det finns människor som jag – Förberedda människor – och vi hjälper dig gärna när kollapsen kommer.