Archive for the ‘Uppvärmning’ Category

Mura rörspis

Jag var hem till Phillip Weiss för att lära mig mura rörspis för ett tag sen men jag har inte haft tid att skriva ett inlägg om det förrän nu. En rörspis var vad man förr lät mura upp om man inte hade råd att mura upp de lite finare kakelugnarna men de har egentligen ungefär samma prestanda och de eldas på samma sätt. På grund av detta har de kallats `fattigmanskakelugn`.

Vi började med att lägga rödtegel i blöt i en liten balja, tio stenar åt gången för det var vad som fick plats. Det blir ett väldigt bubblande när man stoppar ner teglet för att luften då tar sig ut och upp till ytan. Det blir lite samma effekt som när man släpper ner en sockerbit i en läsk. Efter cirka tio minuter är all luft ute ur stenen. Det här gör man för att stenen inte ska suga fukten ur bruket när man murar med stenen. Det blir helt enkelt en bättre och mer hållbar fog när man murar med blöta stenar. Stenarna ska dock inte vara blöta på ytan när man lägger på fogen så stenarna får stå och rinna av sig lite innan man murar med dom. När spisen är färdig är det viktigt att den får torka ur helt hållet innan man börjar elda i den för annars kan den få sprickor.

Bilden är från ett annat tillfälle, glömde fota

Innan man lägger på något bruk ska man pensla stenen meden lervälling så att bruket fäster lite bättre, lite som man använder sig av slicker när man håller på med keramik. Sättfogsbruket lägger man på stenen under den sten du ska sätta/mura fast. Stötfogsbruket sätter du på den sten du ska sätta/mura fast. Sättfogen är den längre av de två som stenen vilar på och stötfogen är den kortare som trycks mot stenen bredvid. Sättfogen kan man lägga på så det jäser ut lite mellan fogarna när man sätter stenen, på så sätt vet du att du har bruk hela vägen ut. Av samma anledning är det bra om du tar på bruket lite rundat i formen. När du har satt en sten och är nöjd med den är det bra om du låter den vila ett tag, cirka tio minuter.

Blanda bruk
Man använder lerbruk när man murar spisar då lerbruk har väldigt bra egenskaper. Det kan svälla och krympa utan att det påverkar fogarna nämnvärt. Murbruket blandade vi till i en stor zinkbalja med proportionerna 1:3(lera:sand). Vatten tar man i så att den färdiga konsistensen blir som smuldeg på ett ungefär. Lervällingen blandar man till så att det blir som välling och då använder man bara lera och vatten.
Istället för köpt eldfast bruk blandade vi ett eget bruk med liknande egenskaper då det eldfasta bruket är väldigt dyrt. Det blandade vi till med proportionerna 1:4 eller 1:5(lera:sand). Detta bruk användes till att mura ihop de eldfasta tegelstenarna och för att putsa ugnens innerväggar. Vi blandade till alla blandningar för hand och/eller till fots genom att trampa och knåda blandningen i zinkbaljan. Det är härligt att slippa oväsendet från verktyg och istället för hörselkåpor kunna njuta av ett gott samtal med sin arbetskamrat. Dessutom får man en helt annan förståelse för materialet när man hela tiden är i direkt kontakt med det. Till skillnad från betong och andra moderna material är lerbruket heller inte skadligt för oss människor.
Börjar bruket kännas för torrt kan man återfukta det eftersom för hand med lite vatten. Det får förstås inte bli alldeles för torrt men det där brukar man lära sig efter ett tag då det märks ganska tydligt när man jobbar med det.

Knacka sten
När man ska dela en sten använder man inte en såg eller en kap. Man gör en anvisning med hammaren genom att dra upp ett litet spår i stenen. Man börjar med några kraftiga slag på kortsidan och fortsätter sedan försiktigare längs med anvisningen på bredsidan.
Stenen börjar låta mer och mer ihåligt för varje slag och rätt som det är spricker den längs anvisningen. Det kan krävas lite övning men det är lättare än man kan tro. Det viktiga är att man håller stenen i handen när man gör detta och inte lägger den mot ett stumt underlag. Det ska vara svikt i handen/stenen för annars blir inte sprickan längs med anvisningen. Ska man slå bort material från en sten börjar man alltid utifrån och in mot mitten, när man kommer till mitten får man börja utifrån och in mot mitten från andra sidan igen. Annars spricker inte stenen som man vill. Det är lättare att knacka torra stenar så planera om möjligt för detta så du har några sten som du inte har lagt i blöt. Men kom ihåg att lägga dom i blöt innan du murar fast dom i konstruktionen.

Wellpapp
Wellpapp används i expansionsfogarna och brinner upp när spisen eldas för första gången. Tanken med expansionsfogarna är att det eldfasta teglet ska kunna expandera/svälla av värmen utan att trycka sönder spisen, eftersom det eldfasta teglet expanderar mera och fortare än det vanliga rödteglet. Det blir en otrolig kraft som utvecklas när stenarna sväller och då gäller det att det yttre icke eldfasta lagret av tegel inte är i vägen. Risken är att hela spisen ramlar sönder. Detta r utöver att vara tråkigt/jobbigt potentiellt även farligt.
Sverigespis
Den rörspis vi murade kallas lämpligt nog för `Sverigeugn` och var den variant som är lättast, viktmässigt, av de olika varianterna. Det är viktigt eftersom spisen bara står på golvet, men på våningen under löper köksväggen ovh håller på så sätt upp den extra vikt som bjälklaget belastas med pga spisen. Ritningen till den här spisen och elva andra kan du hitta här. Den största skillnaden mellan de här rörspisarna och de traditionella svenska modellerna är att eldstadsluckan är helt tät, vilket innebär att läckaget av värme ut genom skorstenen minimeras. De har dessutom ett mer optimerat förhållande mellan eldkammarens och eldstadsöppningens storlek, rökkanalernas längd, de värmealstrande ytornas storlek och massan, vilket gör att man kan bygga lättare ugnar med samma uppvärmningsförmåga.
När du murar upp rörspisen ska du ha ett litet avstånd mellan den och murstocken så du får maximal strålningsyta samt ger murstocken möjlighet att röra sig fritt. Detta motverkar sprickbildningar som kan uppstå när rörspisen tvingas röra sig i förhållande till murstocken pga att den sväller av värmen från elden. Spisen blir effektivare utan puts då mer värme strålas ut istället för att lagras i spisen. Den värme som lagras i spisen försvinner gärna upp genom skorstenen och vi vill ha kvar värmen i huset. Trots detta är rörspisen ofta varm i ett dygn efter en eldning men såklart beror det på hur kallt det är. Att inte putsa spisen innebär också att man måste vara extra noga med fogarna som annars lätt kan läcka genom små springor.


Här kan man se början av spisen. Det är ett litet utrymme under spisen som bara består av luft för att skydda trägolvet mot värmen. Den lilla blå baljan är där vi blötte våra stenar. Det vita som syns ovan de två nedersta stenarna är ett lättbetongblock som bär upp resten av spisen. 

Phillip sätter de första stenarna och svarar samtidigt på minst tusen frågor från mig.

En annan vän hjälpte till och murade.

Tittar ni noga kan ni se den påpenslade lervällingen som gör att fogarna fastnar bättre.

Luckan som sitter ihop med en krage sätts på plats efter ett antal justeringar. Kragen håller ihop spisen lite då den sväller av värmen under eldning.

Ett lager till fixeras. Det är noga med den sista stenen där det kan vara knepigare att få till en tät fog.

En såkallad `Kärring`, men vi kallade den hjälpbräda, kan användas för att jämna till raderna om de har blivit ojämna.

Jag är fram och kikar med vattenpasset för att se att stenarna ligger i våg, mest för att få vara med på bild 🙂

Inuti spisen murar man med eldfast tegel som måste ligga fria från rödteglet åt minst två håll. Detta pga den kraftiga expansion som sker när man eldar. Fogar som ska vara fria tätas med wellpapp för att se till att det inte hamnar murbruk där. Skulle det göra det kan man spräcka hela spisen när man eldar så detta är ett viktigt moment.

Philipp fixerar det eldfasta teglet.

Rökgångarna börjar ta form, stenar testas på plats. Ritningen dubbelkollas, hur var det nu igen?

Wellpappen sticker upp men den eldas upp vid första eldningen och sen ligger det eldfasta teglet helt fritt från rödteglet. Efterbrännkammaren kräver lite extra funderingar och kapningar men tillslut får vi till det.

Ett lager stenar liggandes pga rökkanalen men det ger också ett tilltalande yttre med en liten hylla som går runt spisen.

Man får vara noga med vattenpasset hela tiden så det inte spårar ur åt något håll men det är ändå klurigt att få spisen helt rak överallt. Men jag tycker bara det skänker spisen karaktär. Alla spisar får sitt eget unika utseende. Lite som att människor har sneda näsor eller buskiga ögonbryn. Det är det som sticker ut som gör spisen eller personen intressant.

Ännu ett lager, nu börjar det närma sig en färdig spis.

Philipp jobbar på endast med pauser för fika och trevlig samvaro.

Det är viktigt att ha tillgång till riktiga ställningar när man börjar komma upp i höjd… men en stol går ju också bra.

Från det liggande lagret sten i mitten putsar man rökgången istället för att mura med eldfast tegel. För att armera putsen använder man hönsnät. Spisen har delat sig i två kanaler och spjället läggs på plats.

Här ser man de två kanalerna som alltså är samma kanal. Röken går upp, ner och upp igen med en efterförbränning som gör att ofullständigt förbrända gaser och partiklar brinner upp istället för att åka ut i skorstenen.

Kronan på plats och i bakgrunden skymtar anslutningen till murstocken. Nu ska spisen stå och torka ur innan man kan ta den i bruk. Det var väldigt kul att få vara med och dokumentera byggandet av den här spisen och jag kan rekommendera att gå en kurs hos/med Philipp Weiss om man är intresserad av att lära sig mura en rörspis då han är mycket lugn och pedagogisk samtidigt som det faktiskt bara tog två dagar att mura upp spisen.
Materialkostnad och tidsåtgång
Vi har försökt räkna på vad det kostar att mura upp den här spisen om man gör det själv och kom fram till följande;
125 Rödtegel(halvtegel) a`10kr styck 1250kr
25 eldfasta tegel a`65kr styck 1600kr
Spjäll cirka 400kr
Rökrör anslutning skorsten cirka 1000kr
Lucka + krage cirka 2000kr
3st Ytong plattor, kan ersättas med Hasoporplatta cirka 300kr
Lerbruk 2 säckar cirka 200kr
Bygganmälan cirka 1500kr
Besiktning cirka 750kr
Gnistskydd cirka 100kr
Till en total kostnad på cirka 9000kr. Philipp har smidit lucka, spjäll och krage själv så den kostnaden är svår att spekulera om men de priser jag har angivit är vad man borde kunna få de grejerna för om man hittar en bra smed. Philipp håller gärna kurser för intresserade.
Vi uppskattar tidsåtgången till ungefär 40timmar.

Annonser

Muskelkraft, ved, vind och sol

Jag var på ett föredrag av och med Gabriel Söderberg från Ekonomisk-historiska institutionen för några dagar sedan. Det var ett intressant och bra föredrag som handlade om den Industriella revolutionen. Det är mycket jag skulle kunna skriva om det han pratade om men just nu har jag fastnat för det han sa om dåtidens brukande av energi. Under industriella revolutionen gick man från användandet av muskelkraft, ved, vind och vatten till brukandet av fossila bränslen som stenkol och ännu senare råolja.

Vore det inte önskvärt att gå tillbaka några steg här? Muskelkraft, ved, vind och sol skulle jag vilja se att vi gick över till. I kombination med ett kraftigt minskat energiförbrukande. Det är iallafall så jag tänker ha det i framtiden. Så enkelt.

Jordskepp – en introduktion

Konceptet Earthship, på svenska – jordskepp, grundades av Michael Reynolds på 70-talet. Tanken är att jordskeppen ska vara helt självförsörjande på allt man behöver för att leva. Man använder sig av termisk massa och solinstrålning för att få värme gratis. Tanken är att solen strålar in genom de stora fönstren i söder och lagras i den termiska massan i väggarna och golven. På så sätt ska man slippa tillföra ytterligare energi för uppvärmning av jordskeppet.

Jordskeppen består av en bostadsdel där temperaturen ska vara behaglig året runt. Framför den, i söder, sitter en växthusdel som fungerar som en buffertzon för värme och skyddar mot den kylande vinden. I Sverige och andra kallare klimat har man två såna här buffertzoner för att ytterligare tillgodogöra sig värme. Förhoppningen är att klara vintern men ännu har inget skepp byggts klart i Sverige så det är svårt att veta om konceptet funkar här. Eller snarare vet man inte ännu vad som krävs för att man ska få det att funka, att man kan få det att funka är ju självklart. Det handlar bara om hur mycket isolering och pengar man satsar på sitt bygge. Blir det för dyrt är det ju inte hållbart oavsett hur bra man tycker ideen och tankarna bakom är. Förhoppningsvis blir det första Svenska jordskeppet klart i höst eller nästa år så man kan börja forska i dess kapacitet.

Väggarna i jordskeppet byggs upp av gamla bildäck som man bankar fulla med sand. Man slår alltså in sanden i däcken. På så sätt får man in tre skottkärror sand i däcken vilka väger cirka hundra kilo styck när man är klar. Däcken läggs sida i sida som tegelstenar. Skarvarna överlappar i de olika varven. Varje däck bygger cirka 20-30cm på höjden så för att bygga en vägg som når upp till vanlig väggstandard i höjd behöver man banka cirka 10 – 12 däck.

Och nu blir det reklam;

Inomhustemperatur

Jag läser i Living Dreams igen, boken som handlar om två ekobyar, och fastnar vid denna rad;

Energiförbrukningen är mycket beroende av de vanor man har. Det gäller vädring, diskmetoder, tvätteknik och vald inomhustemperatur. Här finns de största möjligheterna för ett hushåll att minska energikostnaderna. Sidan 51

I vintras bodde jag i mina föräldrars radhus ensam. De bodde mestadels på sitt land. Eftersom jag endast brukade 12 kvadratmeter och köket sänkte jag värmen i huset till 16grader. Nån dag i veckan sov mamma i huset och klagade på kylan. Hon kunde inte förstå vad jag hade sänkt värmen för. Inte pappa heller när han fick reda på det. Sparar pengar sa jag för att prata på ett sätt som dom förstår. De fick tillbaks 4000kr för ett tag sen pga att jag sänkte värmen. Då blev dom glada.

Så enkelt kan det alltså vara. Det handlar om att tänka anorlunda. Vi som bor i ett land där temperaturen under året skiftar mellan +35 och -35 kanske inte kan ha 22grader inomhus året runt. Vi kanske ska försöka acceptera att ha det lite kallare på vintern och varmare på sommaren. Varma sockor och tofflor finns det gott om. Det kan vara mysigt också att få dra en varm filt om sig och dricka en kopp varm te i soffan.

Diskmetoder är intressant att det är med som energibov tycker jag. Har man en kastrull med varmvatten ståendes på vedspisen som man kan ta till disken klarar man sig antagligen ifrån den. Om man handdiskar smart är det alla gånger bättre än att köpa en diskmaskin som dels är dyr i inköp, dels slukar mängder med energi när den används. Dessutom innehåller diskmedlet man använder i maskinen en massa tråkiga saker. Att handdiska med biologiskt nedbrytbart diskmedel är bättre. För oss alla.

Brandsäkerhet

Det är värt att tänka till en extra gång när det kommer till brandsäkerhet. Börjar det brinna kan det gå riktigt illa, och det fort. Det är illa nog om ens hus brinner ner men då går det alltid att bygga ett nytt. Värre är det om du, eller någon du känner, brinner inne eller dör av röken. I min egen vagn har jag en brandvarnare. Den kostade mig hundra kronor. Billigare livförsäkring än så är svårt att hitta. Det känns tryggare att somna till eldens sprakande i vedspisen när jag vet att brandvarnaren väcker mig om något går snett.

En brandfilt är en filt man släcker mindre bränder med. Elden kvävs genom att brandfilten läggs över brandhärden och packas till runt om. Släcker bäst bränder på vågräta ytor. Filten är oftast av glasfiber och klarar höga temperaturer. Brandfiltar är utmärkta för att släcka brinnande människor och används flitigt av eldkonstnärer.

Brandsläckare förekommer i ett antal versioner, beroende på vad för slags brand den är avsedd för. Släckare finns i klass A (för fibrösa bränslen), B (vätskeformiga bränslen), C (gasformiga bränslen) och F (matfett och matolja). Det finns även en klass D (magnesium och andra metaller) även om den inte är reglerad i europanormen för brandsläckare. Det finns små brandsläckare som kan vara bra att ha i vagnen.

Vinterfönster

Fönstren på mitt landställe, som är byggt 1964, är tvåglasfönster. Jag har länge funderat på att komplettera dom med ett sk. vinterfönster för att spara energi/värme. Nu hittade jag den här artikelnEcoprofile – Forum för hållbar konsumtion och blev återigen inspirerad. Det är dock inte aktuellt än då jag inte kommer bo på landet i vinter. Men nästa vinter hoppas jag sitta där i värmen från vedspisen. Det handlar bara om tre fönster och jobbet gör jag ju själv så det kan inte bli så dyrt tänker jag. Hursomhelst en bra investering.

Värmen i en bostad försvinner till stor del ut genom fönstren. Evemplet glasad med ett lågenergiglas sänker denna förlust med upp till 60%. Genom att den innersta rutan blir varmare minskas eller elimineras kallraset helt. Tack vare ett bättre inomhusklimat, utan kallras och drag, kan man i de flesta fall sänka inomhustemperaturen någon eller några grader med bibehållen eller ökad komfort. Varje grads sänkning av inomhustemperaturen i bostaden betyder 5 % lägre energiåtgång. Utöver ett bättre inomhusklimat får du dessutom förbättrad bullerkomfort och genom lägre energiförluster är du med och bidrar till minskade utsläpp av växthusgaser. Normalt kan man med denna ruta räkna med en besparing på ca 30 % av fastighetens totala energikostnad.

Billigt växthusboende

Jag skrev ju tidigare om att bo i ett växthus och nu har tankarna klarnat tillräckligt för att det ska finnas något att skriva om.  Det hus jag tar mest inspiration ifrån är Ecorelief men även de två andra husen jag länkade till. Ecorelief har en budget på sitt bygge på 1.500.000kr enligt deras hemsida. Det är något mer än vad jag är kapabel att få fram så jag har kommit på ett sätt att få liknande hus för mindre pengar. Förutsatt att man gör allt jobb själv då såklart.

Först börjar man med att samla på sig en massa gamla fönster, gärna av samma storlek. Sen bygger man en träkonstruktion med lämpligt virke med en stående regel mellan varje fönster. Fönstren sätts på lämplig höjd beroende på storleken men det är bra om man har 60cm fritt från golvet och upp eftersom man där kommer ha odlingsbänkar längs med sidorna på konstruktionen. Hammarbandet hamnar på 2,40m över marken och bör vara av lite bredare virke. Hammarbandet täcks med plåt för att hålla länge. Man vill inte ha något tryckimpregnerat virke, dels för ens egen skull men även för växternas del. Gift är aldrig bra. En bred ingång bör byggas på någon av kortsidorna eller båda. En skottkärra bör man kunna ta sig runt med överallt för att underlätta allt arbete i växthuset och även för att kunna öppna upp ordentligt på sommaren när det kan bli riktigt varmt.

Efter det köper man in det här växthuset. Växthuset är på 105kvadratmeter. Det ställer man sedan på den träkonstruktion man har byggt. Den totala höjden blir då cirka 5meter invändigt. Gott om plats således för träd och klätterväxter. Det är bra om man kan skapa som en klack mellan växthuset och träkonstruktionen. Detta kan uppnås genom att låta hammarbandet gå ut utanför de stående reglarna en bit så att man får en droppläkt där. Skyddar de lite mer känsliga fönsterpartierna något från regn.

I växthuset, som formar det yttre klimatskalet, bygger man sedan det inre klimatskalet – bostaden. Denna byggs kanske lämpligast i formen av en timrad kåk eller muras upp med lecablock. Att elda för uppvärmningen känns som det smartaste alternativet så kan man kombinera med solpaneler för el och därigenom inte behöva ansluta sig till elnätet och dyra månadskostnader. Det fina är att all spillvärme från bostaden hamnar i växthuset och hjälper till att hålla temperaturen över nollan hela vintern igenom. Detta möjliggör odling under en längre tid samt odling av det mer exotiska slaget.


Jag har gjort en liten skiss i Paint som lämnar mycket övrigt att önska men det ger iallafall en bild av hur jag tänker mig det hela. Vyn är uppifrån. Det som är ritat med svart står på marken och det som är ritat i grått är en våning upp så att säga. Svarta klumpen i mitten är bostaden och den är på cirka femton kvadratmeter. En stor del av året kan man vara på takterassen och plocka druvor som godis. De två träden är kanske några citrusträd och kanske har man en fikonbuske. Odlingsbänkarna som går längs med kanterna av växthuset nere och uppe ger totalt cirka 70kvadratmeter odlingar som kan brukas nästan året om. Kombinerat med bärbuskar av olika slag utanför huset samt en jordkällare bör man klara sig ganska bra. Kan såklart kombineras med ett hönshus utanför som ger ägg och gödsel och kött om man inte är vegetarian eller vegan.

Under de varmaste månaderna när det är lätt att drabbas av överhettning kyls luften ner av långa rör som man har grävt ner i jorden samt genom att öppna upp så mycket det bara går. Man kan även tänka att man hänger upp draperier i taket för att minska solinstrålningen/lagringen. Golvet täcks av sten som lagrar kyla/värme och jämnar ut temperaturen under dygnet. Allt detta minus tomt för kanske en tiondel av Ecoreliefs budget om man gör jobbet själv. Det svåra är nog att få bygglov men i avfolkningsbygder brukar kommunen vara positiv till nya ideer.