Archive for oktober, 2012

Världens smalaste hus – Keret house

Här ser man ett bra exempel på vilka lösningar som kan uppstå när man vågar tänka nytt och fritt. Ett hus som är bara en meter brett kanske inte tilltalar alla men det är inspirerande att se vart gränserna går för, i det här fallet, bredden på ett hus som ändå går att leva i. Runt en meter kan nog vara vad som är den rimliga nedre gränsen. Även om du inte vill bo i ett hus som är en meter smalt kanske du tänker att det går att bo på mindre yta än vad du hade trott och då är mycket vunnet.

Gränden innan

Det fina med den här lösningen är att man utnyttjar de två fasaderna från de andra husen som väggar till den nya konstruktionen. Skulle det vara en passage som man inte vill bygga igen så kan man ju höja huskroppen så det är en fri passage under.

Det är också intressant att arkitekten säger att ljuset är det viktigaste för att mota bort känslan av att vara instängd. Det är något jag har tänkt mycket på under åren som jag funderat på att bo på liten yta. Dagsljus spar ström(om man har elbelysning) och vita ytor får ljuset att verka mer än om man har mörka ytor. Det är många som klagar på den här trenden att ha `vitt och fräscht` i lägenheter och villor men det är faktiskt väldigt bra just för att det gör att man klarar sig utan lampor lite längre på dagarna.

Även om man vill släppa in dagsljus måste man väga fönsterytan mot isoleringsförmågan då väggarna i stort sett alltid har ett bättre isolervärde än vad fönstren har. Har man vita ytor inne i huset kan man ha mindre fönsteryta och ändå slippa den lite murriga känslan som mörka ytor kan skapa.

http://www.thetinylife.com/keret-house/

Annonser

Tolvåring bygger hus på hjul

Photo: http://tinymaison.blogspot.se/

En av mina käpphästar är att vi måste bli mer av mångsysslare och mindre av specialister. För tillfället lever vi i ett extremt specialist-samhälle där alla har en huvudinriktning men ofta kan rätt lite annat iallafall sett i ett historiskt perspektiv. Nuförtiden ska jag gå till kiropraktorn när jag har ont i ryggen, psykologen när jag är deppig, läkaren när jag har brutit tån, arkitekten när jag vill bygga ett hus, snickaren när huset ska byggas och flyttgubbarna när jag ska flytta in mitt bohag.

Det här märks ofta när jag pratar med människor om att bygga hus av olika slag genom att jag ofta möts av ”Det vore ju roligt men jag kan ju inte, jag är ju inte snickare/målare/arkitekt” Men här kommer jag med goda nyheter: Vi människor kan lära oss nya färdigheter hela livet, ja det är sant!

Jag blir så himla lycklig och inspirerad av människor som vågar prova saker de inte kan utan bara kör på iallafall. Efter ett tag är de riktigt duktiga. Jag har en hel del färdigheter jag vill förvärva men där tidsbrist och allmän feghet står i vägen men jag jobbar på det och en dag ska jag ha lärt mig även dessa.

Fram tills dess inspireras jag av människor som denna lilla flicka. Hon är bara tolv år gammal men är i färd med att bygga en vagn. Den är ännu bara på planeringsstadiet men jag tror nog att hon kommer ha ett eget litet hus på hjul inom två år. Då, och nu, kommer hon vara den yngsta människan att bygga ett litet hus på hjul. Tänk om man hade varit så fri i tanken när man var tolv år att man planerade sitt eget hus!

Här kommer hon med ett jättebra tips på hur du kan planera ett litet hus på hjul men det går ju att applicera även på större hus även om du då behöver lite mer utrymme när du tejpar. Men man kan ju tejpa ett rum i taget för att få en översikt över hur stor plats bord och annat tar upp.

Här har ni hennes blogg där man kan följa hennes framsteg, fynd hon hittat eller fått och väldigt kloka tankar om boende och annat – http://tinymaison.blogspot.se/

 

 

Ung vagnsbyggare, uppdatering

Foto: Inhabitat.com

Jag har tidigare skrivit om Austin Hay som kom på att han skulle bygga sig ett litet hus på hjul efter ett besök hos Jay Schafer i Sebastopol. Här kommer en vide som är inspelad i år där vi får se en `öppet hus`-visning av hans vagn som han nu har bott i sen ett och ett halvt år tillbaks. Han verkar trivas fint. Det roligaste är att han har fått förfrågningar från skolor och människor om hur man bygger ett litet hus på hjul och verkar ha inspirerat en massa människor samt verkligen fått människor att ifrågasätta mycket av det vi tar för givet när det kommer till våra bostäder. Ingen dålig bedrift i så unga år.

Lastpallar får nytt liv

Vi lever i ett överflödessamhälle. Vi har det så bra och är så rika att vi fortfarande tror att det finns något sådant som skräp. Det är bara i fattiga samhällen som man inte låter något gå till spillo, man hittar ett nytt användningsområde för det som kastas av någon. Jag hoppas att vi snart börjar återvinna mer av det som slängs. Här kommer en rolig video som är sprängfylld med inspiration på hur man kan ta tillvara och återvinna gamla lastpallar istället för att skicka dem till förbränning.

Mura rörspis

Jag var hem till Phillip Weiss för att lära mig mura rörspis för ett tag sen men jag har inte haft tid att skriva ett inlägg om det förrän nu. En rörspis var vad man förr lät mura upp om man inte hade råd att mura upp de lite finare kakelugnarna men de har egentligen ungefär samma prestanda och de eldas på samma sätt. På grund av detta har de kallats `fattigmanskakelugn`.

Vi började med att lägga rödtegel i blöt i en liten balja, tio stenar åt gången för det var vad som fick plats. Det blir ett väldigt bubblande när man stoppar ner teglet för att luften då tar sig ut och upp till ytan. Det blir lite samma effekt som när man släpper ner en sockerbit i en läsk. Efter cirka tio minuter är all luft ute ur stenen. Det här gör man för att stenen inte ska suga fukten ur bruket när man murar med stenen. Det blir helt enkelt en bättre och mer hållbar fog när man murar med blöta stenar. Stenarna ska dock inte vara blöta på ytan när man lägger på fogen så stenarna får stå och rinna av sig lite innan man murar med dom. När spisen är färdig är det viktigt att den får torka ur helt hållet innan man börjar elda i den för annars kan den få sprickor.

Bilden är från ett annat tillfälle, glömde fota

Innan man lägger på något bruk ska man pensla stenen meden lervälling så att bruket fäster lite bättre, lite som man använder sig av slicker när man håller på med keramik. Sättfogsbruket lägger man på stenen under den sten du ska sätta/mura fast. Stötfogsbruket sätter du på den sten du ska sätta/mura fast. Sättfogen är den längre av de två som stenen vilar på och stötfogen är den kortare som trycks mot stenen bredvid. Sättfogen kan man lägga på så det jäser ut lite mellan fogarna när man sätter stenen, på så sätt vet du att du har bruk hela vägen ut. Av samma anledning är det bra om du tar på bruket lite rundat i formen. När du har satt en sten och är nöjd med den är det bra om du låter den vila ett tag, cirka tio minuter.

Blanda bruk
Man använder lerbruk när man murar spisar då lerbruk har väldigt bra egenskaper. Det kan svälla och krympa utan att det påverkar fogarna nämnvärt. Murbruket blandade vi till i en stor zinkbalja med proportionerna 1:3(lera:sand). Vatten tar man i så att den färdiga konsistensen blir som smuldeg på ett ungefär. Lervällingen blandar man till så att det blir som välling och då använder man bara lera och vatten.
Istället för köpt eldfast bruk blandade vi ett eget bruk med liknande egenskaper då det eldfasta bruket är väldigt dyrt. Det blandade vi till med proportionerna 1:4 eller 1:5(lera:sand). Detta bruk användes till att mura ihop de eldfasta tegelstenarna och för att putsa ugnens innerväggar. Vi blandade till alla blandningar för hand och/eller till fots genom att trampa och knåda blandningen i zinkbaljan. Det är härligt att slippa oväsendet från verktyg och istället för hörselkåpor kunna njuta av ett gott samtal med sin arbetskamrat. Dessutom får man en helt annan förståelse för materialet när man hela tiden är i direkt kontakt med det. Till skillnad från betong och andra moderna material är lerbruket heller inte skadligt för oss människor.
Börjar bruket kännas för torrt kan man återfukta det eftersom för hand med lite vatten. Det får förstås inte bli alldeles för torrt men det där brukar man lära sig efter ett tag då det märks ganska tydligt när man jobbar med det.

Knacka sten
När man ska dela en sten använder man inte en såg eller en kap. Man gör en anvisning med hammaren genom att dra upp ett litet spår i stenen. Man börjar med några kraftiga slag på kortsidan och fortsätter sedan försiktigare längs med anvisningen på bredsidan.
Stenen börjar låta mer och mer ihåligt för varje slag och rätt som det är spricker den längs anvisningen. Det kan krävas lite övning men det är lättare än man kan tro. Det viktiga är att man håller stenen i handen när man gör detta och inte lägger den mot ett stumt underlag. Det ska vara svikt i handen/stenen för annars blir inte sprickan längs med anvisningen. Ska man slå bort material från en sten börjar man alltid utifrån och in mot mitten, när man kommer till mitten får man börja utifrån och in mot mitten från andra sidan igen. Annars spricker inte stenen som man vill. Det är lättare att knacka torra stenar så planera om möjligt för detta så du har några sten som du inte har lagt i blöt. Men kom ihåg att lägga dom i blöt innan du murar fast dom i konstruktionen.

Wellpapp
Wellpapp används i expansionsfogarna och brinner upp när spisen eldas för första gången. Tanken med expansionsfogarna är att det eldfasta teglet ska kunna expandera/svälla av värmen utan att trycka sönder spisen, eftersom det eldfasta teglet expanderar mera och fortare än det vanliga rödteglet. Det blir en otrolig kraft som utvecklas när stenarna sväller och då gäller det att det yttre icke eldfasta lagret av tegel inte är i vägen. Risken är att hela spisen ramlar sönder. Detta r utöver att vara tråkigt/jobbigt potentiellt även farligt.
Sverigespis
Den rörspis vi murade kallas lämpligt nog för `Sverigeugn` och var den variant som är lättast, viktmässigt, av de olika varianterna. Det är viktigt eftersom spisen bara står på golvet, men på våningen under löper köksväggen ovh håller på så sätt upp den extra vikt som bjälklaget belastas med pga spisen. Ritningen till den här spisen och elva andra kan du hitta här. Den största skillnaden mellan de här rörspisarna och de traditionella svenska modellerna är att eldstadsluckan är helt tät, vilket innebär att läckaget av värme ut genom skorstenen minimeras. De har dessutom ett mer optimerat förhållande mellan eldkammarens och eldstadsöppningens storlek, rökkanalernas längd, de värmealstrande ytornas storlek och massan, vilket gör att man kan bygga lättare ugnar med samma uppvärmningsförmåga.
När du murar upp rörspisen ska du ha ett litet avstånd mellan den och murstocken så du får maximal strålningsyta samt ger murstocken möjlighet att röra sig fritt. Detta motverkar sprickbildningar som kan uppstå när rörspisen tvingas röra sig i förhållande till murstocken pga att den sväller av värmen från elden. Spisen blir effektivare utan puts då mer värme strålas ut istället för att lagras i spisen. Den värme som lagras i spisen försvinner gärna upp genom skorstenen och vi vill ha kvar värmen i huset. Trots detta är rörspisen ofta varm i ett dygn efter en eldning men såklart beror det på hur kallt det är. Att inte putsa spisen innebär också att man måste vara extra noga med fogarna som annars lätt kan läcka genom små springor.


Här kan man se början av spisen. Det är ett litet utrymme under spisen som bara består av luft för att skydda trägolvet mot värmen. Den lilla blå baljan är där vi blötte våra stenar. Det vita som syns ovan de två nedersta stenarna är ett lättbetongblock som bär upp resten av spisen. 

Phillip sätter de första stenarna och svarar samtidigt på minst tusen frågor från mig.

En annan vän hjälpte till och murade.

Tittar ni noga kan ni se den påpenslade lervällingen som gör att fogarna fastnar bättre.

Luckan som sitter ihop med en krage sätts på plats efter ett antal justeringar. Kragen håller ihop spisen lite då den sväller av värmen under eldning.

Ett lager till fixeras. Det är noga med den sista stenen där det kan vara knepigare att få till en tät fog.

En såkallad `Kärring`, men vi kallade den hjälpbräda, kan användas för att jämna till raderna om de har blivit ojämna.

Jag är fram och kikar med vattenpasset för att se att stenarna ligger i våg, mest för att få vara med på bild 🙂

Inuti spisen murar man med eldfast tegel som måste ligga fria från rödteglet åt minst två håll. Detta pga den kraftiga expansion som sker när man eldar. Fogar som ska vara fria tätas med wellpapp för att se till att det inte hamnar murbruk där. Skulle det göra det kan man spräcka hela spisen när man eldar så detta är ett viktigt moment.

Philipp fixerar det eldfasta teglet.

Rökgångarna börjar ta form, stenar testas på plats. Ritningen dubbelkollas, hur var det nu igen?

Wellpappen sticker upp men den eldas upp vid första eldningen och sen ligger det eldfasta teglet helt fritt från rödteglet. Efterbrännkammaren kräver lite extra funderingar och kapningar men tillslut får vi till det.

Ett lager stenar liggandes pga rökkanalen men det ger också ett tilltalande yttre med en liten hylla som går runt spisen.

Man får vara noga med vattenpasset hela tiden så det inte spårar ur åt något håll men det är ändå klurigt att få spisen helt rak överallt. Men jag tycker bara det skänker spisen karaktär. Alla spisar får sitt eget unika utseende. Lite som att människor har sneda näsor eller buskiga ögonbryn. Det är det som sticker ut som gör spisen eller personen intressant.

Ännu ett lager, nu börjar det närma sig en färdig spis.

Philipp jobbar på endast med pauser för fika och trevlig samvaro.

Det är viktigt att ha tillgång till riktiga ställningar när man börjar komma upp i höjd… men en stol går ju också bra.

Från det liggande lagret sten i mitten putsar man rökgången istället för att mura med eldfast tegel. För att armera putsen använder man hönsnät. Spisen har delat sig i två kanaler och spjället läggs på plats.

Här ser man de två kanalerna som alltså är samma kanal. Röken går upp, ner och upp igen med en efterförbränning som gör att ofullständigt förbrända gaser och partiklar brinner upp istället för att åka ut i skorstenen.

Kronan på plats och i bakgrunden skymtar anslutningen till murstocken. Nu ska spisen stå och torka ur innan man kan ta den i bruk. Det var väldigt kul att få vara med och dokumentera byggandet av den här spisen och jag kan rekommendera att gå en kurs hos/med Philipp Weiss om man är intresserad av att lära sig mura en rörspis då han är mycket lugn och pedagogisk samtidigt som det faktiskt bara tog två dagar att mura upp spisen.
Materialkostnad och tidsåtgång
Vi har försökt räkna på vad det kostar att mura upp den här spisen om man gör det själv och kom fram till följande;
125 Rödtegel(halvtegel) a`10kr styck 1250kr
25 eldfasta tegel a`65kr styck 1600kr
Spjäll cirka 400kr
Rökrör anslutning skorsten cirka 1000kr
Lucka + krage cirka 2000kr
3st Ytong plattor, kan ersättas med Hasoporplatta cirka 300kr
Lerbruk 2 säckar cirka 200kr
Bygganmälan cirka 1500kr
Besiktning cirka 750kr
Gnistskydd cirka 100kr
Till en total kostnad på cirka 9000kr. Philipp har smidit lucka, spjäll och krage själv så den kostnaden är svår att spekulera om men de priser jag har angivit är vad man borde kunna få de grejerna för om man hittar en bra smed. Philipp håller gärna kurser för intresserade.
Vi uppskattar tidsåtgången till ungefär 40timmar.

Shotgun Schack – Familjeliv och företagande i vagnar

Källa: Yorkmix.com

Här är en härligt inspirerande film om en liten familj som bor i vagn och dessutom har sitt lilla familjeföretag i en annan vagn som står parkerad precis bredvid. Mamman i familjen visar runt i vagnen och berättar om de renoveringar som har gjorts bla för att sonen skulle få ett större rum. Hon pratar mycket om ekonomi, som är anledningen att de bor såhär, och vad man ska tänka på – vad som krävs – för att klara den omställning som behövs för att gå ner i storlek på bostaden.

Något som verkligen fastnade i mig är när hon pratar om deras företag som numera har bara en fjärdedel av den forna omsättningen men ändå drar in mer pengar till hushållet. Dessutom har de mer tid för den kreativa biten av jobbet. Det är hemligheten bakom mycket av problemen i vårt samhälle som jag ser det, vi bara producerar mer och mer men ingen blir gladare eller rikare av det. Det blir bara mer skräp. Jag tror vi alla behöver få uttryck för våra kreativa och livsbejakande sidor. Det gör oss gott.

Deras första video som är några år tidigare kan ni se här under.