Archive for the ‘Psykologi’ Category

Kollektiva möjligheter

Häromdagen var jag på väg till tåget för vidare färd in mot Uppsala. På vägen går jag bakom en kvinna som tittar på sin telefon, vänder sig om, ser mig och utbrister; ”Tåget är inställt, men ska du bara till Uppsala kan du ju ta bussen.” För henne var bussen uppenbarligen inte ett alternativ, hon skulle antagligen vidare från Uppsala och med buss missar man de anslutande tågen för den tar lite längre tid. Jag tog iallafall bussen och tyckte det var toppen att den möjligheten fanns. Jag var nämligen på väg in med min B-uppsats i Hållbar Utveckling och hade jag inte lämnat in den i tid hade det ställt till det för mig. När bussen åkt ett par stationer hoppar det på en kille som pratar i telefon med en kompis. Jag tjuvlyssnar skamlöst och det här var ungefär vad han sa;

”… och så kommer jag ner till bilen och ska köra iväg, tror du inte det är punka på däcket. Jag sitter en stund och undrar vad jag ska göra så kommer jag på att tåget går om dem minuter så jag springer ner till stationen. Jovisst! Ah och när jag kommer ner dit då är tåget inställt. Jooooo! Eller hur!? Ja men iallafall så kommer ersättningsbussen efter någon minut så nu sitter jag på den iallafall. Ah visst vet du. För jävligt. Ah… Ah… Jag blir tio minuter sen. Var fan flera år sen jag åkte kollektivt.”

Jag tyckte det var så intressant hur hans tankar gick. Han var uppenbarligen irriterad för att han skulle komma försent till sitt jobb, hela tio minuter. Han var så fokuserad på att allt hade gått fel och att det var jobbigt. Hur kan han inte se att det är helt otroligt att han trots allt kom fram dit han skulle? Hur många platser i världen har man två alternativa färdsätt inom en timme om ens primära färdmedel av någon anledning inte fungerar? Okej att man kan cykla, gå eller springa men nu handlar det här om cirka två mil vilket kanske är för lång sträcka för de flesta.

När jag hörde honom prata kände iallafall jag att vi har det så otroligt bra här i Sverige och vi är så otroligt omedvetna om det ibland. Dessutom kändes det väldigt skönt att inte längre tillhöra den grupp som stressar mellan jobbet och fritiden. Jag hoppas att jag kan hålla kvar i det lite mer reflekterande och stressfria livet när jag kommer ut i arbetslivet igen efter studierna.

Annonser

Shifting baselines

Shifting baselines är ett intressant begrepp som jag sprang på när jag läste `Slutet på världen så som vi känner den` av Claus Leggewie och Harald Welzer. Själva innebörden av det har man ju märkt innan men det är alltid lättare när man har ett namn på en företeelse som man vill diskutera. Det handlar helt enkelt om att varje ny generation anpassar sig till den verklighet dom upplever och ser det som normaltillståndet. Ta en titt på filmen härunder så kommer ni förstå mer om Shifting baselines.

Om det inte hade varit för Shifting baselines hade kanske folk reagerat annorlunda på klimathotet, förlusten av biologisk mångfald och utarmningen av våra gemensamma resurser. Jag vill iallafall gärna tro det. Den goda nyheten är ju att vi kan visa på vad normaltillståndet borde vara istället för vad folk har vant sig vid. Gäller bara att få folk att lyssna.