Apropå slutförvaringen av kärnkraft

I Bengtsfors kommun fanns en gång i tiden en kloralkaliefabrik. Där skapade dom klorkalk, klorgas och lut. Processen spred gifter som kvicksilver och dioxin. Senare verksamheter som träimpregnering och kemtvätt släppte ut gifter som PAH och tetrakloretylen. Föroreningarna spred sig till Bengtsbrohöljen och grund- och ytvattnet så att sjöns bottensediment blev förorenat.

2001 startade saneringsarbetet med förstudier och mellan 2005 till 2008 har 62 000 ton förorenad jord siktats varav 36 000 ton har forslats till SAKAB i Kumla för slutförvaring. Gamla byggnader har rivits och stora markområden alldeles intill sjön Bengtsbrohöljen har sanerats från kvicksilver och dioxiner. Målet har varit att få bort 90 procent av den totala mängden kvicksilver. EKA-området har sedan täckts med tätskikt, geotextilduk samt filterbarriärer mot kanalen för att stänga inne kvarvarande rester av kvicksilver och för att begränsa spridning av föroreningar ut från området.

Numera kallas området EKA Miljörum, syftet är att förmedla kunskap om EKA-områdets historia, dess betydelse för tillkomsten av Bengtsfors tätort, miljön och den genomförda saneringen. Tidsperspektivet för EKA Miljörum ligger 1000 år fram i tiden, vilket går ut på att man även då ska förstå hur otroligt mycket gifter som ligger i marken så att ingen av en olyckshändelse börjar gräva på platsen. Bland annat ska detta ske genom inskription i granitblock (tusenårsstenar) som även ska fungera som sittplatser i en del av parken.

Idag är det lätt att skratta åt de som skapade och drev den här verksamheten som var så otroligt giftig. Hur kunde de vara så otroligt dumma? Men skrattet fastnar lätt i halsen när man tänker på avfallet från kärnkraften. Slutförvaringen för det avfallet är hundra tusen år. Hundra gånger så länge som EKA miljörums tidsperspektiv. Ser man dokumentären Into the future som handlar om slutförvaringen av kärnavfall i Onkalo, Finland återkommer idèn om tusenårsstenar även där, men där diskuterar man om de inte gör mer skada än nytta. Det kan ju nämligen bli som i Egypten med pyramiderna. Att stenarna bara väcker nyfikenheten åt framtida generationer. Kanske tror dom att varningarna är där för att skydda dolda skatter och börjar gräva.

Som synes upprepas historien med den skillnaden att vi nuförtiden inte bara skuldsätter framtida generationer i tusen år utan hundratusen år. Helt enligt tidens anda spränger vi gränserna på alla sätt som går.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: